Draknästet.
Dags att använda bloggen till det den skapades för. Skoluppgifter.
Jag har tittat på de två utvalda klippen ur draknästet och ska skriva ner lite om mina reflektioner
och åsikter om dem.
Först ut var det John Nilsson. "Datanörden" som tagit fram en dataspelsskärm. Jag tycker personligen
att hans idé och produkt var väldigt bra och tror att den skulle funkat på marknaden. Han hade en bra
presentation, talade lugnt och tydligt och var väldigt påläst.
När jag första gången såg klippet så trodde jag långt in i klippet att han skulle få pengarna. Men han hade tabbat sig lite för mycket. Klantigt tycker jag. Förstår inte alls varför han hade varit runt på mässor i 8 månader
och visat upp skärmen, fast det bara var en prototyp och att han inte hade tagit patent på den.
Klart att ingen vill investera 2,5 miljoner när någon kanske i samma stund håller på och gör en likadan produkt och tar patent på den. En riktig miss.
Sen var det Wilhelmina Wachtmeister och hennes babykudde.
Ja vad ska man säga. Det kändes mest pinsamt att titta på det. För det första kändes inte hennes klädsel helt passande i sammanhanget sen hade hon även en urusel presentation. Hon började med att berätta allt som hon inte kunde eller ville göra, vilket var det mesta. Hon kunde inte svara ordentligt på nån av drakarnas frågor och började prata om andra ideér hon har, som inte alls har med saken att göra.
Att hon sedan säger att hon inte har jobbat så mycket i sitt liv för att hon inte behövt känns ju inte heller som någon man vill investera pengar i. Då är hon antagligen inte särskilt arbetssugen i över huvud taget.
Annars så tyckte jag att det var väldigt intressant att titta på det och höra lite vad riskkapitalisterna ställer för typ av frågor och vad dom är ute efter. Ska nog ta och titta på lite fler klipp. Kan vara bra för min framtid som entreprenör;)
Jag har tittat på de två utvalda klippen ur draknästet och ska skriva ner lite om mina reflektioner
och åsikter om dem.
Först ut var det John Nilsson. "Datanörden" som tagit fram en dataspelsskärm. Jag tycker personligen
att hans idé och produkt var väldigt bra och tror att den skulle funkat på marknaden. Han hade en bra
presentation, talade lugnt och tydligt och var väldigt påläst.
När jag första gången såg klippet så trodde jag långt in i klippet att han skulle få pengarna. Men han hade tabbat sig lite för mycket. Klantigt tycker jag. Förstår inte alls varför han hade varit runt på mässor i 8 månader
och visat upp skärmen, fast det bara var en prototyp och att han inte hade tagit patent på den.
Klart att ingen vill investera 2,5 miljoner när någon kanske i samma stund håller på och gör en likadan produkt och tar patent på den. En riktig miss.
Sen var det Wilhelmina Wachtmeister och hennes babykudde.
Ja vad ska man säga. Det kändes mest pinsamt att titta på det. För det första kändes inte hennes klädsel helt passande i sammanhanget sen hade hon även en urusel presentation. Hon började med att berätta allt som hon inte kunde eller ville göra, vilket var det mesta. Hon kunde inte svara ordentligt på nån av drakarnas frågor och började prata om andra ideér hon har, som inte alls har med saken att göra.
Att hon sedan säger att hon inte har jobbat så mycket i sitt liv för att hon inte behövt känns ju inte heller som någon man vill investera pengar i. Då är hon antagligen inte särskilt arbetssugen i över huvud taget.
Annars så tyckte jag att det var väldigt intressant att titta på det och höra lite vad riskkapitalisterna ställer för typ av frågor och vad dom är ute efter. Ska nog ta och titta på lite fler klipp. Kan vara bra för min framtid som entreprenör;)
Kommentarer
Trackback
